I´ve been loving you to long

Du är hemma igen. Det förvirrar mig alltid även om vår kontakt knappt existerar längre. Det är som att mitt huvud stänger av all logik och reson när jag vet att du finns i närheten. Fast den här gången tänker jag inte falla ihop som ett korthus, det har jag nämligen inte tid eller ork med. Den här gången tänker jag fortsätta det liv jag byggt upp utan dig.


Sen vet jag inte hur jag ska göra med dig heller. Jag trivs bäst själv. Jag känner ingen som helst lust att fastna i något nytt riktigt än. Men då kanske vi bör sluta med det andra också? Förmodligen.

lite så här känner jag mig när du är hemma